Jag har några gånger läst att toning av en bild med rejält utspädd selentoner inte skyddar de ljusa partierna av bilden så bra som man tidigare trott (se t.ex. Istvan Kecskemiti: Sävytysohje). Stämmer det här, och i så fall vad borde man göra för att enkelt få en arkivfast kopia? Har någon erfarenhet av polysulfid- eller selenosulfidtoner?

-- Anders Blomqvist (anders.blomqvist@bigfoot.com), March 09, 2000

Answers

Under sommaren fick jag mera information via Pure Silver postningslistan (http://www.tundraware.com/pure-silver. Den ursprungliga orsaken till ryktena är att Image Permeance Institute IPI fann att kraftigt utspädd selentoning inte skyddade mikrofilm från oxidering. Det ursprungliga dokumentet kan man söka på författaren Nishimura på _Conservation On Line_ sajten http://palimpsest.stanford.edu.

Richard Knoppow (väldigt kunnig Pure Silver guru) konstaterar att selentoning _är_ effektivt bara man tonar minst 3 min. i selen som inte är utspätt mer än 1:9.

-- Anders Blomqvist (anders.blomqvist@bigfoot.com), August 17, 2000.

En intressant artikel av Douglas Nishimura 25.8.2000, speciellt med betoning på selentoning av plastpapper (RC) och deras arkivbeständighet, finns på DejaNews Search.

-- Anders Blomqvist (anders.blomqvist@bigfoot.com), August 29, 2000.